Vems demokrati
gäller i Malmö?

Denna analys granskar Malmö stads tjänsteskrivelse om genomlysning av stadens samlade arbete med romsk inkludering, daterad 31 mars 2026, samt de föreslagna förändringarna av samordningen för den romska minoriteten. Analysen utgår från nationell och internationell norm om minoriteters rättigheter, romskt perspektiv, politisk styrning, juridik samt rättighetsbaserat arbete — och identifierar maktförskjutningar, luckor, risker och normativa brister i hanteringen.

1. Bakgrund och förslag

Tjänsteskrivelsen föreslår att samordningsansvaret för den romska minoriteten flyttas från kulturnämnden till kommunstyrelsen för att skapa en enhetlig modell för alla fem nationella minoriteter. Den gällande handlingsplanen för romer 2026–2028 ska upphöra att gälla när ansvaret överförs. Stadskontoret ska ta fram ett nytt kommunövergripande program för romer och ska ansvara för strategisk styrning, intern samordning, samråd, kommunikation, uppföljning och rapportering.

RIKC (Romskt informations- och kunskapscenter) och kulturnämnden ska behålla rollen som medborgarkontor och kunskapsstöd men förlorar det strategiska samordningsansvaret. Malmö stads råd för den nationella minoriteten romer och dess årliga konferenser föreslås vara pausade tills vidare.

Tjänsteskrivelsen redovisar att två fysiska samråd och en digital enkät har genomförts under januari–februari 2026. Det tydligaste budskapet var att romerna vill ha fler samråd och möjlighet att påverka själva organisationsöverflyttningen. Trots det anser stadskontoret att frågan är intern och inte kräver externa samråd. Remissinstanserna, däribland nämnder och fackförbund, är huvudsakligen positiva till centraliseringen men flera efterlyser tydligare ansvarsfördelning och varnar för bristande transparens.

2. Politisk analys

Maktförskjutning och centralisering

Dokumentet bärs av en logik om centralisering: samordningsansvaret ska flyttas från RIKC och kulturnämnden till kommunstyrelsen för att likrikta minoritetspolitiken. En sådan likriktning kan verka rationell ur ett ledningsperspektiv men riskerar att neutralisera en institutionell struktur som särskilt utformats för romer. RIKC fungerar både som medborgarkontor, kunskapsnod och samordningsaktör; att dra bort centrala funktioner innebär en maktförskjutning från en verksamhetsnära modell till en centraliserad styrning.

Legitimitet och processens timing

Tjänsteskrivelsen beskriver att förslaget har varit ute på internremiss sedan december 2025 och att samråd med romska Malmöbor genomfördes i januari–februari 2026. Detta signalerar en bakvänd process där beslutslinjen redan är ritad när samråden hålls. Europarådets rådgivande kommitté kräver att samråd ska vara timely, inclusive and meaningful^[7]. När samråd används efter remiss och när minoriteten uttryckligen vill diskutera organisationsförändringen men inte får göra det, undergrävs politisk legitimitet och förtroende.

Kontinuitet och institutionella symboler

Att pausa det romska rådet och de årliga konferenserna utan att en ny struktur finns på plats innebär att minoritetens kollektiva inflytandestrukturer tillfälligt avskaffas. Råd och konferenser är mer än mötesformat; de är symboler för erkännande och kontinuitet. Ett maktvakuum uppstår när kommunen stärker sin handlingsfrihet medan minoritetens strukturer är satta på paus.

3. Juridisk analys

Samrådsskyldighet enligt minoritetslagen

Minoritetslagen förpliktar kommuner att ge nationella minoriteter möjlighet till inflytande i frågor som berör dem och att samråd ska ske genom strukturerad dialog^[1]. Lagen gör ingen skillnad mellan interna organisationsfrågor och externa frågor — avgörande är om frågan berör minoriteten. Tjänsteskrivelsen hävdar att organisationsfrågan inte kräver externa samråd eftersom det är en intern fråga. Detta står i direkt spänning med lagens ändamål och förarbeten, som framhåller att just samrådets innebörd behövde skärpas eftersom brister funnits i praktiken.

Att besluta om vem som ska hålla samråd och följa upp rättigheter är utan tvekan en fråga som berör den romska minoriteten.

Kvalitet och tidpunkt för samråd

Länsstyrelsen och MUCF betonar att samråd ska vara strukturerade, regelbundna och ske i ett skede där minoritetens synpunkter kan påverka beslut^[3][4]. Europarådet kräver att samråd är tidiga och meningsfulla^[7]. I tjänsteskrivelsen redovisas att endast tio personer deltog vid det första samrådet och två vid det andra och att deltagarna lyfte bristande förtroende, bristande transparens och avsaknad av verkligt inflytande.

Mötesdeltagare ansåg att de saknade genuint samråd och ville påverka dagordningen. Fackförbunden Saco och Vision kritiserar processen för bristande transparens och påpekar att samråd behövde hållas före ett organisationsbeslut. Juridiskt är det tveksamt att dra slutsatsen att samråd inte behövs när både lag och internationella organ efterlyser tidiga konsultationer.

Transparens, ansvar och konsekvensanalys

Förvaltningsrätten kräver att ansvarsfördelning är tydlig och att beslutsunderlag är komplett. Flera remissinstanser pekar på oklarheter kring vad samordningsansvaret innebär och var gränsen går mellan strategiskt och operativt arbete. Tjänsteskrivelsen medger att detta ännu inte är klarlagt och att rollerna ska utarbetas senare. SKR:s riktlinjer framhåller att transparens kräver att det tydligt framgår vem som bär ansvar^[10].

Avsaknaden av en risk- och konsekvensanalys, särskilt i ett ärende som berör etablerade institutioner och minoriteters inflytande, innebär en rättssäkerhetsbrist. Länsstyrelsen betonar att barn och ungas inflytande ska främjas^[2], men tjänsteskrivelsen saknar analys av hur barn och unga romer ska inkluderas.

Rättighet kontra intern organisationsfråga

Stadskontorets bedömning att frågan endast gäller intern organisation bygger på en smal tolkning av minoritetslagen. Eftersom organisationsförändringen avgör vem som ska hålla samråd, vem som får uppdraget att följa upp rättigheter och vilken institutionell plattform som ersätter handlingsplanen är det ofrånkomligen en fråga som påverkar minoritetens möjligheter till inflytande och därmed omfattas av lagens konsultationskrav. Kommunen kan omorganisera sina förvaltningar, men den kan inte avhända sig samrådsskyldigheten med hänvisning till intern karaktär när det handlar om minoritetens rätt till inflytande.

4. Analys ur romskt perspektiv

Historiskt bagage och antiziganism

Diskriminering och antiziganism har präglat romers relation till myndigheter. DO konstaterar att minoriteter fortfarande lever med effekterna av historiska övergrepp och fortsatt diskriminering^[6]. Romska institutioner som RIKC bär minnet av tidigare satsningar och fungerar som brobyggare mellan kommunen och romska Malmöbor. När förtroendet redan är skört kan en centraliseringsprocess som uppfattas som top-down förstärka misstron.

RIKC:s betydelse

RIKC skapades 2009 som en permanent verksamhet och har både strategiskt och operativt uppdrag; centret ökar romers delaktighet och tillhandahåller stöd på romani chib. Statskontorets utredningar lyfter RIKC som ett gott exempel på hur kommuner kan kombinera medborgarkontor, kunskapsspridning och samordning^[13]. ECRI och statliga utredningar har framhållit att RIKC bygger upp tillit mellan minoritet och majoritet.

När tjänsteskrivelsen erkänner RIKC:s värde men samtidigt flyttar bort de centrala samordningsfunktionerna och pausar råd och konferenser riskerar det att urholka institutionens legitimitet.

Representation och delaktighet

Tjänsteskrivelsen kritiserar den tidigare modellen där romska ledamöter utsågs via föreningsanknytning och menar att samråd ska breddas. Det är en legitim observation; representationen måste spegla intern mångfald. Men istället för att snabbt bygga en bredare representativ struktur, föreslår dokumentet att rådet förblir pausat tills ett nytt beslutas.

Under övergången sitter kommunen med större kontroll medan minoritetens kollektiva plattformar saknas. Dessutom förskjuts romer från att vara medskapare till att bli remissinstans: tjänstepersoner ska först tillsätta en arbetsgrupp som sedan ska leda fram till strukturerat samråd. I praktiken riskerar romer att behandlas som målgrupp snarare än rättighetsbärare.

Romska rösters kritik

Vid de genomförda samråden framförde romska deltagare att de inte hade verkligt inflytande, att dialogen var sen och att de ville samråda om organisationsförändringen. Flera romska organisationer och forskare har offentligt kritiserat den externa genomlysningen av Malmö stad för att ha intervjuat för få romer och för att bedömningarna riskerar att legitimera strukturell antiziganism^[14]. En namninsamling med över 170 romer protesterade mot förändringarna och krävde fler samråd^[15].

I en rättighetskontext är dessa röster inte perifera utan centrala: de visar på misstro och bristande delaktighet och måste tas på allvar innan förändringar genomförs.

5. Analys utifrån rättighetsbaserat arbete

Deltagande och inkludering

Ett rättighetsbaserat arbetssätt kräver att berörda grupper aktivt deltar i planering, genomförande och uppföljning^[10]. Tjänsteskrivelsen visar att samråden var få och att deltagarna upplevde dem som oinflytelserika. Stadskontorets ståndpunkt att organisatoriska frågor inte kräver samråd ställer sig i direkt kontrast till denna princip. Kommunen planerar att tillsätta en intern arbetsgrupp och genomföra kommunikationsinsatser innan strukturerat samråd startar — en ordning som placerar romer som rådgivare snarare än medskapare.

Transparens och ansvarsutkrävande

SKR framhåller att transparens innebär att mål, ansvar och beslutsvägar ska vara tydliga^[10]. Många remissinstanser saknar klarhet om vad samordningsansvaret innebär och hur uppdelningen mellan kommunstyrelsen och RIKC ska ske. När handlingsplanen upphör innan en ny struktur finns riskerar både intern och extern ansvarighet att försvagas. Fackförbunden kritiserar bristande kommunikation och efterlyser ett strukturerat och dokumenterat samråd före beslut.

Icke-diskriminering och jämlikhet

Rättighetsbaserad jämlikhet innebär inte att alla grupper behandlas identiskt utan att olika villkor kräver olika åtgärder^[10]. Tjänsteskrivelsen motiverar förändringen med att likrikta arbetet mellan minoriteter. Likformighet riskerar dock att ersätta likvärdighet: romers historiska diskriminering och det faktum att Malmö har byggt upp en unik institution (RIKC) talar för en särskild modell.

Europarådets kommitté uppmanar Sverige att anpassa politik efter minoriteternas mångfald^[8]. Att centralisera och pausa romska strukturer utan att säkerställa lika eller bättre förutsättningar kan därför ses som en formell likabehandling som inte tar hänsyn till materiella skillnader.

Barn och unga

Förarbetena till minoritetslagen betonar att barn och unga ska ges särskilda möjligheter till inflytande^[2]. Varken tjänsteskrivelsen eller den föreslagna processen analyserar hur romska barn och ungdomar ska involveras. Samråden har hållits på vardagskvällar med lågt deltagande, och Länsstyrelsen har noterat att konsultationer ofta sker under skoltid vilket exkluderar unga^[16].

6. Institutionell och strategisk analys

Risker med att separera strategiskt och operativt ansvar

Ett centralt argument i tjänsteskrivelsen är att skilja mellan strategiskt ansvar (kommunstyrelsen) och operativt ansvar (kulturnämnden/RIKC). Länsstyrelsens broschyr om romsk inkludering betonar dock att RIKC i Malmö kombinerar strategiskt och operativt arbete och att långsiktiga strukturer och integrering i ordinarie förvaltning är avgörande^[13].

Att dela upp ansvar riskerar att bryta upp en fungerande helhet, särskilt eftersom RIKC har byggt relationer, språkkunskap och förtroende som tar lång tid att bygga upp. Remissinstanserna efterfrågar en tydlig gränsdragning och varnar för att samordningsansvar utan operativt inflytande kan urholka genomförandet.

Konsekvenser av att pausa råd, konferenser och handlingsplan

Att hålla rådets verksamhet, årliga konferenser och minnesstunder pausade på obestämd tid för att invänta ny struktur skapar ett maktvakuum där kommunen får ökad handlingsfrihet men minoriteten mister kollektiv plattform. Handlingsplanen 2026–2028 föreslås upphöra att gälla innan ett nytt program finns. Detta riskerar att lämna ett glapp i genomförandet av minoritetspolitiken; avsaknad av tydliga mål och uppföljning under övergångsperioden kan försämra romers möjlighet att utkräva ansvar. Den planerade arbetsgruppen av tjänstemän riskerar att ytterligare fördröja romers inflytande.

Strukturell tillit och institutionell kontinuitet

Forskning och statliga utredningar har visat att romsk inkludering kräver långsiktiga institutioner med romskt ledarskap för att bygga tillit^[11]. Malmö har internationellt pekats ut som gott exempel på grund av RIKC. Att genomföra en organisationsförändring utan att först säkra legitimiteten och delaktigheten riskerar att underminera den institutionella kontinuiteten och därmed skada tilliten. Detta är särskilt allvarligt mot bakgrund av ökande antiziganism i samhället^[9].

7. Slutsatser

Tjänsteskrivelsen försöker förena två motstridiga logiker: en administrativ likriktning där samordningen centraliseras för att stärka kontroll, uppföljning och enhetlighet, och en relationell och minoritetspolitisk logik som bygger på förtroende, delaktighet och kontinuitet genom RIKC och rådets strukturer. Dokumentet landar tydligt tyngre i det första synsättet.

Den säger att rättigheter ska stärkas men föreslår att upphöra med den gällande handlingsplanen och pausar råd och konferenser. Den erkänner RIKC:s unika värde men flyttar samtidigt bort centrala funktioner. Den lyfter samrådets betydelse men anser inte att samråd krävs om organisationsfrågan.

Motsägelserna skapar en bild av ett dokument som försöker legitimera en redan vald lösning snarare än att låta minoritetens röster forma lösningen. Processen och argumentationen visar på brister i deltagande, transparens, ansvarsfördelning och konsekvensanalys. När kommunens egen utredning och flera remissinstanser påtalar brister i förtroende, kvaliteten på samråden och behovet av tydligare rollfördelning men detta inte påverkar förslaget, förstärks uppfattningen att samråden varit instrumentella snarare än meningsfulla.

Sex sammanfattande slutsatser

• Centraliseringen framstår som politiskt rationell men rättighetsmässigt riskabel. Att samla samordningsansvaret hos kommunstyrelsen kan ge ökad styrning men riskerar att underminera en långsiktigt uppbyggd romsk institution och att försvaga romers inflytande.
• Processen uppfyller inte kraven på tidiga och meningsfulla samråd. Samråden genomfördes efter att den grundläggande inriktningen fastställts och antalet deltagare var litet. Stadskontorets bedömning att samråd inte behövs strider mot lagens syfte och Europarådets rekommendationer^[7].
• Argumentationen har svagheter. Tjänsteskrivelsen presenterar centralisering som ett sätt att stärka romers rättigheter men ger ingen övertygande konsekvensanalys eller klargörande av hur ansvaret ska delas mellan kommunstyrelsen och RIKC.
• Den romska minoriteten behandlas mer som målgrupp än som rättighetsbärare. Strukturen föreslår att tjänstepersoner ska utforma arbetet innan romer involveras och att rådets verksamhet förblir pausad tills vidare.
• Barn och unga negligeras. Varken förslaget eller processen beskriver hur romska barn och ungdomar ska ges inflytande, vilket strider mot lagens krav.
• Historiskt och internationellt stöd för RIKC ignoreras. RIKC har lyfts i statliga utredningar och av ECRI som ett gott exempel; centret kombinerar strategisk och operativ funktioner och har byggt tillit^[11]. Förslaget riskerar att underminera denna styrka.